när jag tar tag i täcket och drar väntar jag att du ska dra tillbaka. när jag vänder mig på
sidan väntar jag på din hand som ska komma över min midja och söka sig mot mina händer för att fläta fingrarna i mina. när jag fryser om tårna letar jag efter dina fötter att värma
mina hos. när jag tänker högt är det dina svar jag väntar på. när jag vaknar är det dig jag
vill berätta om mina drömmar för. när allt annat är tyst är det dina andetag jag vill höra. 
och varje gång jag lägger huvudet mot kudden är det ditt bröst jag önskar att det är,
med ditt hjärtas slag under mitt öra.

det hela började med att jag och louise stod på en fotbollsplan och lovade varandra att vi skulle följa vindarna. dom blåste mig hem och jag städade, putsade, fejade och möblerade för att jag var så nervös, men den första fikan med pontus gick precis som den skulle. den tolfte januari startade jag och min andra halva WHAT TO DO? och vi blev samma dag uppmärksammade av navid modiri som ville att vi skulle vara med och skriva halmstads 365blogg. min artonårsdag skrattade jag mig in i vid ett bord i nissaströms matsal med en chokladkalender framför mig. vi i nollsju-gänget lyckades också få ihop vår årliga återträff i heberg men svarta kläder och färgade accessoarer, det var min första fest som artonåring. min första utgång blev med louise, vi drack vin, ramlade i snön och tog fel taxi. sportlovet blev intensivt, jag hade sydag med karro, frukostdag med izze och jag fick en alldeles egen pojkvän, min drömprins pontus, den tjugoåttonde februari tvåtusentio. i början av mars anordnade det som skulle komma att bli FIKA, en live for haiti-gala där vi fick ihop femtioentusen till de jordbävningsdrabbade. helgen efter fick jag och louise en natt på hotell i malmö där vi såg kent. sen blev det bråttom hem, stryka skjortan och till frisören; äntligen FN-rollspel! jag och karro gjorde oss legendariska som kongeriket norge och den första delegationen som blivit utkastad under pågående generalförsamling under sannarpsgymnasiets historia. i mars blev jag också tvungen att bestämma om jag ville spendera tre veckor på nissaström den kommande sommaren, vilket jag ville, vi hade planeringshelg, jag kom hem och återgick till det normala. jag och pontus firade våra tolv veckor tillsammans med en heldag i göteborg och sen for jag iväg till nissaström för att leda sökande konfirmander. karro som hade varit duktig och tagit körkort snabbt hämtade mig på gården på fredagskvällen och jag fick vara med på hennes gardenparty inomhus. den sista veckan innan sommaren utsågs jag till elevrådsordförande för sannarpsgymnasiets elevråd. nationaldagen spenderade jag i en brassestol utmed tylösands gator och väntade på pontus och hans vänner som gick på röda mattan. sen var det skolavslutning, student och jag for till nissaström för tre veckor av ledande. jag åkte bara därifrån för att ta körkort och för att mönstra, det förstnämnda gick galant och det andra gick som de flesta gissade. den tredje juli konfirmerades de små och jag grät för dom var så yeahyeahwowwow. när jag äntligen skulle få komma hem åkte vi till pello i bil där jag och frida myste, fixade fest och körde taxi. sen fick jag hörselgångsinflammation och hemlängtan. när vi kom hem kom pelloborna efter och vi fick ännu en vecka tillsammans. way out west började den tolfte augusti och jag, karro och pontus for iväg med våtservetter och vattenflaskor, taggade på att sova i bilen. det var trångt och svårt men vi klarade det och jag övertygades ännu en gång om att vi tre var den bästa trion någonsin. vi såg marina and the diamonds, tog i m.i.a. och shoppade klädställningar på ikea. när jag kom hem ringde jag min frisör och samma dag klippte jag mig, efter inspiration av la roux som vi sett på festivalen. dagen därpå började jag mitt tredje år i spl08a och jag insåg att det skulle bli mycket att göra med lektioner till fem nästan varje dag och inte minst med elevrådet. den fjärde september var jag och mamma på liseberg med värdens sötaste fyraåring och hon vågade till och med åka lisebergsbanan. helgen efter var det FIKAkonsert på b&b för första gången och jag, louise och björn fick brottas med fulla tanter. nittonde september var det som vi alla vet val och veckorna efter jobbade jag på länsstyrelsen som rösträknare. i mitten av oktober var det återträff på nissaström, i kyrkan mitt i natten kom jag fram till att det inte var det samma längre och jag bestämde att nu skulle det vara slut med nissaström för min del. på höstlovet åkte jag och pontus till polen med mamma och jack för att fira våra tvåhundrafemtio dagar tillsammans samtidigt som jag övade på mitt nationella svenska tal som skulle hållas veckan därpå. den tjugonde november fick det vara slut på okunskap inom trolldom och häxkonst för pontus del och vi kollade på alla harry potter filmerna i ett stäck. samma vecka fick jag prova på mitt första riktiga jobb hos min frisör, jag hittade en ny oslagbar trio i mig, louise och tove och jag lämnade över mitt ordförandeskap för elevrådet till anna för att jag skulle kunna koncentrera mig på mitt projektarbete. den sjuttonde december fick jag gå på vinterlov efter den snabbaste men också intensivaste terminen jag haft. innan jul jobbade jag hela dagarna och tågade sedan genom de småländska skogarna för att fira julen, i år med knappt några klappar. 
året gick snabbare än någonsin, det var stormigt och ibland ganska svårt. det hände mycket tvåtusentio, jag tappade kontakter, fann nya och gamla vänner och upplevde saker jag aldrig trodde jag skulle få. jag vet att det kommer hända mycket tvåtusenelva också och jag hoppas att det året blir lika bra som tvåtusentio.)

vi gick sönder. vi sprack och blev två ensamma halvor. innan var vi hela, vi var fria, vi var glada, när vi var tillsammans. nu är vi halva och ofullständiga för att du blev trött. trött på den andra delen, trött på det som hände, det den gjorde. trött på mig. 
jag lät dig vila, jag ville inte bråka, jag ville inte lägga tusen extra kilo i ditt redan tunga hjärta. jag lät dig vara, lämnade dig ifred och trodde du skulle förstå. men du utnyttjade mig för dina begär, du trampade och klev på mig för att nå upp till hans hand. du tog den men när du glömde mig och jag försvann tappade du hans hand och föll djupare ner i avgrunden. 
där nere ligger du nu och krälar, du kämpar för att hålla huvudet över ytan. jag går här uppe och tittar ner, jag mår bra. men att vi är isär, att vår helhet gick sönder, att vi sprack och att du är halva mig kan jag inte förbise. 
jens sa att det som är sönder går alltid att laga, men det lagade kommer alltid vara söndrigt. 
jag ville laga oss men nu vet jag inte alls vad jag vill.

jag vill känna solen, värmen och doften. jag vill känna takten, smaken och lyckan. jag vill känna berusningen och marken som bultar. jag vill ramla, resa mig och dansa vidare. jag vill hoppa, skrika och höra att the dog days are over men inte behöva bry mig. jag vill smaka, pussas och älska. jag vill leva, njuta och tycka om det.
jag vill inte behöva fasa för att vakna till allt som inte är detta.

det var inte ens mörkt, inte ens kallt. det var inte ens hårt där jag satt på trottoarkanten med den snyggaste pojken i världen. och jag värmde mina redan varma händer i hans. 
det var bara bra.

jag och mina små vänner satt och åt glass för några dagar sedan. jag konstaterade efter ett tag att det var helt otroligt att samuel blivit så stor, var på han svarade:
- jag är sex och ett halvt, tror jag... fast jag tror det också inte. jag tycker i alla fall inte det. för jag tycker man ska fylla år och ha namnsdag för att vara och ett halvt.
klokt tycker jag.

att efter en hel dag på resande fot kliva av tåget och mötas av ett leende; att vandra genom ett kallt och mörkt halmstad med en lika kall hand i sin egen; att smyga in i mörka trappuppgångar för att slippa frysa; att pussas hejdå och säga vi hörs när bussen står alldeles bredvid; det är som att sakna så fort man inte är nära.

året tvåtusennio började på en altan, tittandes på fyrverkerier av alla de slag som speglades i havet, det var good years eve. dagarna som följde ägnades mest i sängen eller möjligtvis i tevesoffan, framför dåliga amerikanska eller svenska och väldigt lågproducerade serier, fram till tionde januari då jag med familjen for upp till idre för att åka skidor vilket visade sig omöjligt i den kylan. när jag kom hem fortsatte januari i sakta mak och allt gick bättre än vad jag någonsin kunnat tänka mej. födelsedagen firades med muffins på sängen nere i lund med de underbara nissaströmtjejerna och i början av februari hittade jag mgmt som gav mina känslor ord genom textraden this is our decision, to live fast and die young. fredagen den trettonde februari insåg jag att kärlek bara var för dom som har tur och allt blev ganska jobbigt och svårt. för att komma rätt igen besökte jag lovisa och schillerska gymnasiet i göteborg. vecka elva var det fn-rollspel på sannarpsgymnasiet och jag och karro förälskade oss totalt i de uppklädda delegaterna som traskade runt, ett individullet val blev självklart; samhäll b. våren spenderades till stora delar med karro, det var spaningsuppdrag, plugg, glädje och sorg som vi delade. navid tog allt mer plats för varje ny låt jag hörde och när det blev dags att välja festival för sommaren gjorde navid, tillsammans med the kooks att peace & love festivalen i borlänge blev valet för oss i camp kusten. men innan det hann vi ha kortreunion i varberg med nissaström där jag fick inspiration till nya utmaningar och den tjugofemte maj klarade jag för första gången att lösa rubiks kub. skolavslutningspartyt varade i elva timmar för att fira elva år av skolgång. veckan i borlänge var den bästa festivalveckan man kan tänka sig, värmen var olidlig och inte en droppe regn eller kyla besvärade oss. när vi kom hem flyttade jag ner i källaren men sommaren fortsatte trots det som vanligt fram till den tolfte juli då jag åkte till småland för att leka med asylsökande familjer i en vecka. verkligen en av de värdaste sakerna jag gjort i hela mitt liv. sjätte augusti fattades svåra beslut, men det blev bara bättre. strax efter for jag till göteborg för att se navid på kulturkalaset och för att låta mej underhållas av artisterna på way out west, det blev en grymt underbar vecka som avslutades i ösregn utanför en kyrka med godis och cola. hela slutet av sommaren och början av våren rullade jag som på lyckans hjul och besökte göteborg varje helg, jag mådde bra där. jag tillsammans med mina classmates i spl08a började tvåan, karro bytte klass och jag gled mer och mer in i nv08 där jag under sommaren funnit nya vänner som jag spenderat många kvällar och nätter med. den tolfte september spelade navid i halmstad och det blev en oförglömlig kväll längst fram i publiken. hösten fortsatte på topp, mysiga promenader, håkan hellström och en hel massa nya och gamla vänner. på höstlovet samlades vi till reunion hemma hos izze och i slutet av november fick jag och emmy åka in i skogen för att bo i rum nummer fyra på nissaströms kursgård. december började ultimat med en helg i stockholm där jag och kajsa fick dansa till backstreet boys som vi väntat på hela hösten. månaden fortsatte om möjligt ännu bättre och julhelgen i nässjö överlevde jag tack vare en tamagotchi och en pojke med änglalockar. hela hösten har jag skjutsats runt på pakethållare, skickat hundratals sms varje dag och jag har låtit mej styras helt av farmville och dess grödor, och ja, jag står för det; för jag kom upp till level f-y-r-t-i-o!
tvåtusennio har varit minst lika bra som tvåtusenåtta. jag hoppas tvåtusentio följer trenden.)

jag skrev så stort jag kunde, det största som gick, som fick plats.
jag studerade formerna.
raka sträck och kurvor spred sig över marken och bildade det finaste jag vet.
hela vägen täcktes av dina bokstäver, flera meter av de tecken som betyder du.
sen skrattade jag och vände om. i snön bakom mej fanns ditt namn.
i mina tankar finns du.